Over the course of many years, without making any great fuss about it, the authorities in New York disabled most of the control buttons that once operated pedestrian-crossing lights in the city. Computerised timers, they had decided, almost always worked better. By 2004, fewer than 750 of 3,250 such buttons remained functional. The city government did not, however, take the disabled buttons away—beckoning countless fingers to futile pressing.
Initially, the buttons survived because of the cost of removing them. But it turned out that even inoperative buttons serve a purpose. Pedestrians who press a button are less likely to cross before the green man appears, says Tal Oron-Gilad of Ben-Gurion University of the Negev, in Israel. Having studied behaviour at crossings, she notes that people more readily obey a system which purports to heed their input.
Inoperative buttons produce placebo effects of this sort because people like an impression of control over systems they are using, says Eytan Adar, an expert on human-computer interaction at the University of Michigan, Ann Arbor. Dr Adar notes that his students commonly design software with a clickable “save” button that has no role other than to reassure those users who are unaware that their keystrokes are saved automatically anyway. Think of it, he says, as a touch of benevolent deception to counter the inherent coldness of the machine world.
That is one view. But, at road crossings at least, placebo buttons may also have a darker side. Ralf Risser, head of FACTUM, a Viennese institute that studies psychological factors in traffic systems, reckons that pedestrians’ awareness of their existence, and consequent resentment at the deception, now outweighs the benefits. | Under loppet av många år, utan att göra så stor affär av det, kopplade myndigheterna i New York ur de flesta knappar som en gång i tiden styrde trafikljusen för fotgängarna vid stadens övergångsställen. De hade beslutat att datoriserad tidtagning nästan alltid fungerade bättre. År 2004, fungerade färre än 750 av 3250 sådana knappar. Stadens styre tog dock inte bort de urkopplade knapparna - vilket lockade ett oräkneligt antal fingrar till meningslösa tryckningar. I början blev knapparna kvar på grund av kostnaden för att demontera dem. Men det visade sig att även inaktiva knappar tjänar ett syfte. Fotgängare som trycker på en knapp är inte lika benägna att korsa gatan innan den gröna gubben tänds, säger Tal Oron-Gilad på Ben-Gurion universitetet i Negev, Israel. Efter att ha studerat beteenden i korsningar noterade hon att människor mycket hellre lyder ett system som utger sig för att bry sig om deras inmatning. Knappar som inte fungerar skapar ett slags placebo-effekt eftersom människor tycker om känslan av kontroll över de system som de använder, säger Eytan Adar, expert inom samspelet mellan människa och dator vid Michigans universitet i Ann Arbor. Dr Adar noterar att hans studenter ofta utvecklar program med en klickbar knapp för att "spara", som inte har någon annan funktion än att skapa trygghet för de användare som inte är medvetna om att deras knapptryckningar ändå sparas automatiskt. Se det som en känsla av välvilligt bedrägeri för att bemöta den inneboende kylan i den maskinella världen, säger han. Det är ett sätt att se på saken. Men, åtminstone i vägkorsningar kan placebo-knappar utan funktion även ha en mörkare sida. Ralf Risser, chef för FACTUM, ett institut i Wien som studerar psykologiska faktorer i trafiksystem anser att fotgängarnas medvetenhet om knapparnas existens, och den åtföljande irritationen över bedrägeriet numera uppväger dess fördelar. |