Under loppet av många år, utan att göra så stor affär av det, kopplade myndigheterna i New York ur de flesta knappar som en gång i tiden styrde trafikljusen för fotgängarna vid stadens övergångsställen. De hade beslutat att datoriserad tidtagning nästan alltid fungerade bättre. År 2004, fungerade färre än 750 av 3250 sådana knappar. Stadens styre tog dock inte bort de urkopplade knapparna - vilket lockade ett oräkneligt antal fingrar till meningslösa tryckningar.

I början blev knapparna kvar på grund av kostnaden för att demontera dem. Men det visade sig att även inaktiva knappar tjänar ett syfte. Fotgängare som trycker på en knapp är inte lika benägna att korsa gatan innan den gröna gubben tänds, säger Tal Oron-Gilad på Ben-Gurion universitetet i Negev, Israel. Efter att ha studerat beteenden i korsningar noterade hon att människor mycket hellre lyder ett system som utger sig för att bry sig om deras inmatning.

Knappar som inte fungerar skapar ett slags placebo-effekt eftersom människor tycker om känslan av kontroll över de system som de använder, säger Eytan Adar, expert inom samspelet mellan människa och dator vid Michigans universitet i Ann Arbor. Dr Adar noterar att hans studenter ofta utvecklar program med en klickbar knapp för att "spara", som inte har någon annan funktion än att skapa trygghet för de användare som inte är medvetna om att deras knapptryckningar ändå sparas automatiskt. Se det som en känsla av välvilligt bedrägeri för att bemöta den inneboende kylan i den maskinella världen, säger han.

Det är ett sätt att se på saken. Men, åtminstone i vägkorsningar kan placebo-knappar utan funktion även ha en mörkare sida. Ralf Risser, chef för FACTUM, ett institut i Wien som studerar psykologiska faktorer i trafiksystem anser att fotgängarnas medvetenhet om knapparnas existens, och den åtföljande irritationen över bedrägeriet numera uppväger dess fördelar.